Tänk att en underbar person lagt ut 260 bilder på bara spårgruppen under helgen i avesta, tack Lena Svensson :-)

Jag sparade ner lite bilder på min bruna pärla och visar upp några här i bloggen så håll tillgodo.

Idag har Win och jag debuterat i lydnadsklass 2 med härlig känsla.

Platsliggningen piper han på men när hunden bredvid går upp och börjar nosa omkring trodde jag att jag skulle svimma, när denne sedan kallades in till matte som lite frustrerat stampade i backen så Win lättade svartnade det nästan men han låg kvar :-) Dock betyg 8 eftersom han piper.

Friaföljet var riktigt fint men han hamnar lite på två spår och i språng marsch hamnade han helt plötsligt på fel sida och jag fick rätta in honom, en 7:a.

Läggande under gång 9,5 p, lite segt ner men jag tog i ett för hårt kommando, varför? Ja inte vet ja ;-)

Inkallningen 10 p , bra fart snygg ingång.

Rutan - ok fart men sedan stannar han dåligt och dessutom nosade han lite och tog en liten lertugga, 10 p.

Apportering - en jättestor apport och han gör ett bra gripande ( utefter vart vi är ) men sedan lägger han ner och tar omtag, 6,5 p.

Fjärr - helt ok, lite ofokuserad men tyst (hörde ett litet gnäll men ingen annan) 10 p.

Hopp - jättebra, sitter stadigt på andra sidan och det har vi jobbat med mkt den senaste veckan, 10 p

Helhet 8 p  - lite okoncentrerad

173,5 p och klassvinst och jag är riktigt nöjd med debuten. Tack alla för en trevlig dag, kul att få tävla igen :-)

Stannade och köpte en apport på 650 g på väg hem.

Skänker en extra varm tanke till min kära bror som lät sin vän somna in för en tid sedan. Jag hittade denna bilden på dem och blir varm i hjärtat ?

Tyvärr bor vi långt ifrån varandra men i tanken finns ni alltid här hos mig.

Win har nu varit på sitt första läger och det bar iväg med husvagnen till Avesta. Vi var ett rejält spår och sökgäng på totalt 30 ekipagesom skulle campera ihop under helgen. Vi bjöds på otroligt fina spårmarker, vackert väder och god mat!

Jag ville ha lite hjälp med Wins vinklar då han gärna går igenom vinkeln, stressar upp som och vimsar till det. Bad alltså om ett ickeförarlagt spår med andras pinnar och många vinklar ca 700 m. Han har gått nått enstaka spår i höstas som inte jag själv lagt så även det skulle bli spänande.  Vi släppte på efter 1,5 tim och Win tog upp spåret fint och koncentrerat och i ett lugnt tempo, ingen stress, stök eller vimsighet syntes till. Han ringade lite i några vinklar men jobbade på hela tiden och löser sin uppgift mycket fint....bästa lilla Brunråtta :-). Vi fick även ett rent appellspår som låg i ca 2 tim men där gick spårläggare och publik precis före till spåret och han var uppe i en alldeles för hög nivår och vi fick fram den höga näsan, tugg i buske och klapprande efter fluga innan han började jobba bra och fann slutet. Nu är det konstaterat att han ska vara i rätt nivå när man släpper på honom på spåret!

Söndagens spår var ny spårläggare och ca 700 m långt spår med många vinkalr och denna gången jobbade han ännu bättre, nästan inga ringningar alls och djupt koncentrerad :-)

Under helgen började vi nosa lite mer på uppletandet och han jobbade ända ner på djupet och plockade sina föremål, markerade en plånbok men tyckte den var lite äcklig att plocka och vet inte riktigt vad som förväntas av honom. Liladant här, inget trams med föremålen utan rakt in till mig med sina saker. Nu jobbar vi med många olika föremål och känner att vi vågar börja träna detta moment på riktigt.

Summasummarium har det varit en lärorik helg och vi har utbytt erfarenheter med många duktiga erfarna förare och säsongen kan inte starta bättre :-). Mysigt att bo i husvagnen och känna att våren är påväg och längtar tills nästa resa.

Tack allla nya hundvänner för denna helgen :-) och tack alla inblandade i Avesta bk som servade med mat och på alla sätt såg till att vi nya kände oss välkomna!

Då har vi ännu en ångestladdad grej att bocka av från listan, MH avklarat med känd mental status :-)

Vi åkte till Hällefors och mötte där Eikka med Cliff "Slumpen", vi var lika nervös för hur det skulle gå med våra galningar. Rottis kontra Kelpie går ju inte att jämföra men nervositeten hos ägarna är ju ofta av samma kaliber. Win gjorde ett riktigt bra MH och inga kvarstående rädslor. Det som förvånade mig var att han inte drog på haren, han ÄLSKAR den leken men han såg den helt enkelt inte och det var det fler som inte gjorde. En snödränkt appellplan med 15 cm vatten under gjorde att haren inte direkt levde, den hasade sig genom banan och hundarna var ointresserade. Jag blev också mycket förvånad över att han inte reagerade med rädsla vid spökena, å nej här hotas det lagom och sen var allt ok. Även dumpen tycktes inte heller beröra honom liksom skramlet. Tyvärr så låser han sig vid skotten och gjorde likadant på MH, han flyr inte men går inte att få igång i aktivitet igen och det bedöms som rädsla.

Hur som helst så är jag stolt över min gosse och skotten tränar vi hemma i lugn och ro då jag själv har pistol så är det ju enkelt. Tack Eikka för att du filmade hela MH:t och tack Malin Dybeck som tagit alla korten, vilka kompisar :-)

När detta äventyret var klart styrde vi bilen mot Borlänge och la ett appellspår på fotbollsplan som gick superbre, äntligen har han fattat att näsan är rätt bra att ha :). Vi avslutade sedan med Distriktsstyrelsemöte och var hemma 23.00, lång dag men med stora erfarenheter i fickorna.

Blöt plan och det gillas inte kan jag lova!

Hantering
 
Nä nån hare såg han då inte.....

Passivitet i 3 min....
 
Avståndsleken var kul....kampar tom med figgen för fullt :-)
 
 
Dumpen...inte speciellt läskig kille
   
Skramlet, ja han är ju inte döv iallafall och inte rädd heller....
 
Spöken!!!
 
Full koll ute i kopplets längt, hotar morrar och skäller när de kommer för nära....
 
Står kvar men när jag tar 2 steg fram så följer han glatt med och konstaterar att de där mysko typerna var människor....
   
Kampar och leker inför skotten...
   
Här har han låst sig och tänker inte leka mer....
   

Ja nu är jakten på spårmarker igång. Överallt där man drar fram sonderas terrängen i jakt på att kunna lägga ett spår utan snö.
I fredags em gjorde vi ett försök runtomkring Malung och hittade några sträckor att spåra och man blir som kalv på grönbete :-). Vi åkte upp på klubben och där var det bart vid staketet så vi slog oss ner i solen och fikade, helt enkelt ljuvligt!
Jag måste säga att Win nu förhoppningsvis börjat förstå spårarbetet och jobbar på riktigt bra med låg näsa och lagom aktivitet. Nu skyndar vi långsamt och varvar pinnspår med vanliga spår och lite godisspår .

Till helgen ser vi med fasa och spänning fram emot att göra MH-test med Win, herregud han kan ju reagera hur som helst. Jag har haft långa samtal med L-G kring skotten och tanken är nog fortfarande att avstå detta och träna i lugn och ro för att inte äventyra att han blir skrämd, tänk om jag förstör inför framtidens bruks? Vi har skjutit en del och visst hör han skotten men blir inte rädd o flyr men avbryter leken och är svår att få igång igen. Nu är han ju inte världens bästa kampare sedan innan heller men vet inte hur de bedömer. Hur som helst så blir det spännande.

Idag hade vi förmånen att träna med Elin och hennes Nikki och mamma Ewa fixade lite träningsbilder vilket är hur kul som helst. På bilderna ser man en massa saker som man måste göra något åt samtidigt som jag blir varm i hjärtat när jag ser min lite galna Kelpie när han går igång p alla cylindrar.

Tack Elin och Ewa för bilderna   

Det var mycket tveksamt om vi skulle komma iväg till Kista, Natalie dyngförkyld men på torsdagskvällen kändes det lite bättre för henne. Vi åkte i lördags morse för att hinna hämta Humla och träna lite inne på utställningsområdet, inte helt enkelt med hund man inte känner.

På kvällen låg vi på hotellrummet och mös och kurerade Natalies hals och röst som nu var nästintill obefintlig. Humla tyckte det var helt ok att ligga och  chilla i sängen och bli kliad på magen hela kvällen :-).

På söndag när vi kom in på mässan tränade de en stund och det såg riktigt bra ut. Vi fick lite kalla förtter när vi såg startfältet men samtidigt är hon ju med för att få större erfarenhet och mer rutin. De gjorde bra ifrån sig i grundomgången och hela startfältet gicck till final och Natalie och Humla slutade till sist som BIS 3:a :-) :-), lyckan var total och hund och unge hoppade jämnfota i takt :-).

Tusen tusen tack för lånet säger vi till Kennel Duvagården och Märta och Margareta  av världens mysigaste hund, Humla 

2 st korta filmer fick vi till. Svårt att både hinna fotografera och filma så det fick bli som det blev

Sötaste tungan ute som vanligt :-)

Träning pågår

 
Bra steg på båda flickorna ;-)
 
Mys i knät i väntan på start
   
I väntan på finalen kan man köra lite trix :-)
 
Finaluppställningen
 
En glad tredjepristagare :-) stort grattis