Vi kämpar vidare och varje dag är fortfarande en kamp med sorgen och saknaden av Ronja, det gör så fruktansvärt ont Man blir påmind hela tiden och i de flesta situationerna, hemma, i skogen, på träningsplan osv...MEN jag försöker att hitta tillbaka till glädjen, har ju 3 st till att njuta på även om INGEN kan ersätta min Ronja.

I måndags träffades "Måndagsklubben" igen för första gången efter vintern då det nästan rann ut i sanden med sena kvällstider att träna på. Win fick nu försöka fylla Ronjas plats vilket han inte kan men gjorde ett gott försök iallafall. De andra har ju kommit betydligt längre i både lydnad och bruks och även om vi kör en och en så känns det inte riktigt ok, de andra vill ju också ha ut max av våra träningar och med en 8 månaders valp kanske vi inte är så inspirerande för de andra. Hur som helst så behöver vi träna med planerade störningar och det är toppen när vi är vårt lilla gäng. Man behöver alltid nån som tittar på detaljer och det är vi sjukt bra på i måndagsklubben, detaljernas mästare! Win skötte sig riktigt bra och är hur kul som helst att träna med.

Jag är just nu inne i en stillastående fas känns det som, vi kan en massa saker men har ingen direkt säkerhet och riktig stadga i det vi gör och då känns det som om vi står still i utvecklingen. Vi har en massa färdigheter och försöker länka ihop till moment...går det för fort eller? Nej jag tror inte de! Så länge motivationen från Win är där och så länge vi gör nya saker så håller det tror jag.

Jag spårar också såklart en del och har gått tillbaka lite till godisspår. Igår la jag snusdosor med "gotta" i och en liggtid på 1,5 tim, mycket bra spårteknik och engagemang så nu känns den delen också bättre.

Till helgen bär det av till Heidi Billkvam för en lydnadshelg, gissa om jag har stora förväntningar på den ;-). Jag hoppas få hjälp med föremålshanteringen och fokuseringen/engagemanget som jag tycker brister vid störning. Jag vill få några bra "verktyg" att jobba med för att komma vidare.

Kram på er där ute

Min underbara Ronja har fått somna in för gott och saknaden är så enormt stor att det inte går att beskriva.

Jag vet att du nu säkert leker bland molnen med andra hundar och har det härligt. Jag är så oerhört tacksam för den tid jag fått tillbringa med dig min vän, allt du lärt mig och allt vi upplevt tillsammans.

Jag kommer för alltid att minnas dig med värme och kärlek!

Jag gråter och gråter och tror aldrig det tar slut men vet att med tiden kommer det att kännas bättre och minnena kan aldrig någon ta ifrån mig!

Jag saknar dig min vän   

Jag vill samtidigt tacka till alla som stöttat oss på olika sätt, tack!

Ni andra som bara har ren illvilja och nyfikenhet tänker jag inte ens lägga energi på, skäms på er säger jag bara!

I helgen och i tisdags har det varit spår för hel slanten hemma hos familjen Johansson. Natalie är på G med viltspår med Emma som nu går under namnet "superfoxen" ! Den lilla skruttan studsar fram i skogen med en ständigt viftande svans, hon ääääälskaar att spåra! Win har personspårat och jag är fortfarande lite brydd, när nån annan lägger spåret blir det för svårt för honom och han verkar inte riktigt förstå vad han ska göra....nu måste han snart knäcka koden.

Natalie har bestämt sig för att göra anlagsprovet så snart som möjligt med henne. I måndags em fick hon ett 600 m spår, 5 viklar, över grusväg, en liten tokvinkel och hon fixar det galant, bara tuffar på i spåret med samma fart och intensitet hela tiden.

Igår hade vi en spårdag med Västerdalarnas Hundungdom. Softie var utlånad till en tjej som också heter Natalie så lyckan var total för hundarna. Win fick hänga med i 3 timmar i skogen på socialträning med hundar och ungdomar. De fick prova att både personspåra och viltspåra vilket var uppskattat. Vi fikade länge i solskenet och njöt av att få träna hund i fint väder.

På kvällen blev det ett rejält lydnadspass med Ronja och Win. Ronja som varit skadad ett par dagar i en trampdyna tyckte allting var så kul och gav järnet hela tiden, helt underbar är hon när hon är på det humöret och man bara ler när man tränar! Win gick även han riktigt bra och vi körde lite "rutan" med target som han tyckte var superball att springa och ställa sig på. Vi började även nosa lite på framförgåendet och fick till några riktigt fina positioner i detta, kul att köra nåt nytt.

Nedan är en liten snutt på Natalie och Win som for upp på studsmattan när jag var på väg att gå och träna, han är helt ljuvligt galen denna kille.

Det har varit en lång vecka än så länge. Det kan förståss bero på värk i nacke och det dåliga vädret, rent ut sagt skitväder de flesta dagarna. Är man då hundnörd som jag så inser man dock att man ska lära både sig själv och hundarna att träna i alla väder, det kan ju regna och blåsa på tävling också ;-)

Nu ser jag fram emot lite spårträning i helgen och mer störningsträning med Win. Han behöver lära sig att fokusera och samarbeta trots att det är hundar och folk runt om kring honom. Nu tar det en stund och jag belönar så fort han tar kontakt och gör inte så stor affär av det när han släpper engagemanget, rätt eller fel ? Ja jag vet inte riktigt, testar mig fram just nu.

Längtar tills om en månad då jag ska på lydnadsläger :-) Yes äntligen lite inspiration, känner att jag behöver nya målbilder och ny luft under vingarna.

Hej hopp nu tar vi helga!

Så fruktansvärd frustrerad just nu. Jag har ont i nacken och det visade sig att allting låg snett igen med muskler som drar åt fel håll och kotor som ligger huller om buller, inte undra på att det varit tungt nu ett tag. Skulle behöva vila men vem fasiken har tid med det? Det ska flängas till höger och vänster och man ska vara med på alla möten, lyssna på alla som behöver, jobba som en galning och ändå aldrig räcka till och sedan ska man försöka ta handom familjen och sig själv en stund också.

Utan mitt hundintresse tror jag att jag hade jobbat och stressat ihjäl mig i vardagen. Med hundarna måste jag ta mig samman och fokusera på helt andra saker vilket är min räddning. Stess är bra och det triggar och håller igång mig men det får inte bli negativ stress av det hela, det är då det bär iväg utför!

Efter kvällens träning hade jag en härlig känsla i kroppen. Ronja fick sitta i bilen medans det var skotträning på plan och Win och jag gick omkring på lagom avstånd i skogen. Ronja som annars brukar totalvägra att ens gå ut på plan efter skotten trippade glatt med med svansen högt och en helskön attityd, ja lite överladdad tom :-). Hon gick jättefint och tyckte det var superkul, apportering är ju hennes grej tycker hon och det är det ju gott om i klass III. Däremot så på sittande i grupp så la hon sig ner.....hmmmm, hur ska jag tänka nu? Träna momentet kanske ;-) Har ju faktiskt bara gjort det två gånger och då har det fungerat.

Win lyssnade efter skotten men bara av ren nyfikenhet, han tar ju in precis allt den lilla räkan. På plan så hade han rätt bra fokus på mig men när vi kom för nära nån annan som tränade blev det jobbigt. Hur som helst så är det ju inte så konstigt eftersom vi nästan alltid tränar själva. På torsdagarna är det nu fullfart på klubben vilken är jättekul, nya och gamla medlemmar som samsas och tränar! Lotta visade lite longeringstips gällande föremålshaneringen och det kommer att bli några svettiga pass men det är det värt, hoppas det funkar ! Han börjar ju bli mkt bättre med föremålshanteringen men det är en bit kvar, vill ju gärna att han kommer till mig med grejerna och inte leker på egen hand.

Natalie och Daniel har spelat med i en musikteater om Mozart. De hade en föreställning kl 9 för skolorna och sedan kl 19 för allmänheten. Så duktig min Natalie är, stolt mamma! Här kommer lite bilder från kvällen.

Hela teatersällskapet

     
Far och dotter 

 
Poserar med klarinetten
   
Hårnålarna är ute och frisyren försvann
   

Då var den inoff. utställningen i Avesta avklarad. Vi startade kl 4.45 med att hämta upp Lotta och hunden Siw och sedan bar det iväg, vi var bil nr 2 på plats så vi hade gott om tid.

Win var först ut och skötte sig alldeles utmärkt och vilken fin kritik....man blir ju alldeles stum :-) HP, BIR, och BIG 1 blev dagens skörd för honom. Tack Eike för att jag fick förtroendet att köpa denna underbara hund. Jag var lite orolig eftersom när jag värmde upp honom startade han gärna i passgång och slingrade sig fram men väl i skarpt läge sprang han så bra....love!

Natalie ställde upp i Barn med Hund 10-15 år och gick in och ägde ringen precis som vanligt, helt super :-) Hur denna unge klarar av att sura och gnälla halva dagen och sedan bara "japp nu kör vi" är för mig en gåta. Det var svinkallt och finalerna började inte förrrän kl 15 så det blev en lååååång dag. Men hon gör det riktigt snyggt och man blir ju en rätt stolt mamma i dessa lägen. Grattis till er igen!