Nu har jag åkt Tjejvasan för första gången i mitt liv och är sjukt stolt över att ha kommit i mål. Det var flera plusgrader och helt bedrövliga spår, 2 dm tjock konstsnö i uppförsbackarna gjorde att det tog hårt den första milen. I nedförsbackarna plogades det helj vilt så tillstymmelse till spår fanns inte, chansa och åk var liksom taktiken ;-). Det stod vaktar och slussade ner åkare och många föll som käglor, även jag även om det inte var mitt eget fel så gjorde det rätt ont. 

Ryggen värkte fruktansvärt i uppförsbackarna men jag visste ju att det skulle bli lättare åkning efter första milen så jag bet ihop. Armarna tod slut rätt fort....men vad hade jag förväntat mig efter 6 veckors skidåkning och ingen träning innan. Att promenera med hundarna ger ingen styrka i armarna och inte heller i magmuskerna och för den som inte vet är det dessa muskelgrupper man åker skidor med!

Utmed spåret fanns rätt mycket publik som grillade, det tog tvärslut i mina lungor vid varje förbaskade eld, astmatiker fixar inte den röken när man är ansträngd. Bricanylen blev min räddning och min envishet såklart.

I mål stod familjen och hejade och även Carina och Hvilja som är här och hälsar på. Jag var helt slut och vågade inte kika åt sidan för balansen var inte den bästa de sista kilometrarna men jag hörde hur de skrek :-)

Hur som helst så är jag sjukt stolt över att ha genomfört Tjejvasan på 3.23 tim i dessa förhållanden.

Jag ska på lördag åka Tjejvasan för första gången och är sjukt taggad :-) Jag inser dock att jag borde tränat betydligt mer för att kunna få den där njutningsfulla turen som jag har en målbild av att det skulle bli. antagligen kommer jag att slita mig på ren vilja runt , men runt ska jag. Idag ska jag upp till Sälen för att hämta nummerlapp och chip mm.

Så här står det på www.vasaloppet.se

Hur ska man beskriva ett lopp som genom åren lockat mer än 110 000 kvinnor till startfållorna i Oxberg?

Det är glädje, svett och gemenskap i en härlig och helt fantastisk kombination. Allt från ensamma elitmotionärer till stora sprudlande tjejgäng glider fram och njuter av välpreparerade spår på VasaloppsArenans mest lättåkta del. Hejaklackarna är påfallande många och publikstödet stort till den som tappar orken i någon uppförsbacke. Vid kontrollerna möts du av levande musik, fantastisk blåbärssoppa och den där alldeles speciella stämningen som uppstår när så många kvinnor sliter mot samma mål på en och samma dag.

Jag riktigt längtar tills på lördag då jag kommer fram till Oxberg och får se hela starten och längtar ännu mer till målgången i Mora.

 Visst ser det häftigt ut ? Hoppas jag är lika possitiv efteråt som innan ;-)

Motivation och drivkraft är ett måste för framgång. Utan dem är det svårt att på riktigt genomföra några underverk. Man kan nå en bit på talang, ytterligare en bit på vilja, men för att nå riktigt långt måste man i själen vara ordentligt motiverad.

Vad som skiljer oss är väl hur vi finner motivationen och hur vi förvaltar den och hur vi skaffar den. Man ska inte tro att allting bara sköljer över en och att man inte måste jobba för den. Oavsett om du är idrottare, student eller arbetare måste du jobba med din motivationen. Tänka på vad som motiverar just dig att nå det där målet? Ja målet ja, utan mål är det väldigt svårt att vara motiverad. En drivkraft är just villjan önskan att nå just det där målet som du satt upp, stort eller smått. Utan drivet når vi ingenstans, får ingenting gjort och hamnar i en ond spiral. Det måste man såklart tillåta sig ibland men sedan är det dags att ta ansvar att komma upp igen och hitta motivationen och drivet.

Jag får ofta höra hur orkar du? Vila! Är du aldrig stilla?

Jo visst har jag också dagar där jag inte orkar och måste vila och bara går och lägger mig på soffan, men jag reser mig igen för att jag har en hög motivation och en drivkraft . Att bara gå och tycka synd om sig själv och bara "glo" på TV på kvällarna ger mig absolut igenting tillbaka, det kanske funkar för andra men inte för mig.

Mitt hundintresse gör att min motivation och drivkraft är hög på många sätt eftersom jag gör en massa roliga saker med mina fyrbenta vänner. Detta intresse delar jag med övriga familjen och då blir det ännu enklare att motivera sig. För er som tappat gnistan vill jag säga...Ge inte upp och försök finna motivationen i ditt liv, då kommer drivkraften och dina mål kommer att bli uppnådda. Att bara leta efter andras fel och brister gör att du själv sjunker ännu längre ner i din djupa dal, ta tag i dina egna problem och låt andra sköta sina.

Kram där ute

Imorgon är Win 5 månader och vi passade på att filma lite under ett träningspass idag och tog även lite bilder: Det är Natalie som är bakom kameran! Det kommer att vara jättekul att ha alla dessa filmer när hundarna blir äldre.

Jag försöker att inte ha för bråttom och verkligen låta honom att söka upp rätt beteende, men det är inte så lätt. Ser ju en massa saker på filmen som jag måste göra någonting åt men det är just det som är fördelen med att filma...man ser alla fel och brister.

Här kommer filmen:

Och lite bilder dagen till ära :-)

Älskar min lilla Pralin "Win"

I Onsdags var det årsmöte på Malung-Sälens Bk och vi skulle få vår rosett för att ha blivit Klubbmästare i lydnad :-). En stor fin lila Rosett, superfin. Vad vi däremot inte visste var att vi även fick ett vandringspris efter att ha blivit årets Lydnadsekipage, hur kul är inte det :-)? Förvånad överraskad och glad gick vi hem från mötet!

Ronja är värd att få lite uppmärksamhet då det inte bara är jag som sliter och tränar, jag har ju även min bästa vän med mig på alla dessa pass och vid tävlingarna. Ni som följt oss vet att det inte är helt enkelt med denna hund som är lite känslig för sin omgivning vid tävling, kan liksom gå hur som helst men efter att ha summerat året har det tydligen gått rätt bra  :-)

Ja vad ska man säga? Förkylningstider är det ju överallt nu och så även hemma hos oss. Natalie har varit dålig i en vecka med förkylning och halsont och själv känner jag mig sådär....lite halvkrasslig!

I helgen var jag och tittade på lydnadstävling i Rättvik - skönt att bara sitta på läktaren och insupa atmosfären. Tänk hur mycket mer man lägger märke till när man inte själv tävlar och hur mycket man hör, folk vräker av sig vad som helst uppe på läktaren och det är tur att inte de tävlande hör allting. Det får en ju att verkligen tänka efter om det verkligen är så jäkla kul att tävla och är det värt det?

Det var kul att träffa Nathalie igen och se på hennes debut med nya hunden, och som vanligt så levererar hon med sina hundar....det kommer att bli spännande att följa er genom åren. Jag försökte hänga med i lydnadsklass 3 också eftersom det är dit jag ska med Ronja till våren/sommaren. Jag blev inte direkt imponerad då det for hundar i en röra vid platssittningen och allmänt rörigt, trodde man skulle slippa det nu! Jag ser att vi har en bit kvar innan vi kan starta 3:an, det tar rätt lång tid på plan och frågan är hur länge Ronja orkar, hmmmm. Jag träffade också Maria med sina Kelpies vilket var extra kul, nu följer man ju Kelpiefolket också på ett annat sätt och det är upplyftande med lite nya hundvänner.

Jag fick åka snålskjuts med Lars-Göran och det tackar jag extra för, trevligt att få prata hund och diskutera dagens tävling efteråt. Jag hade Win med mig för att miljöträna honom direkt, bra att få hänga med bland publik och hundar på en gång så att det inte blir konstigt den dagen vi själva ska vara nere på planen. Han skötte sig bra och var nyfiken på allting, och då menar jag verkligen allting. I bilen hem slockade han äntligen och sov sedan hela kvällen.

Sammanfattningsvis så är det att rekomendera att själv sätta sig på läktaren och se på de tävlande/domare och funktionärer på ett annat sätt än när man själv står där taggad och nervös. Jag fick lite ny inspiration av att titta på och lusten att tävla kommer krypande. Att vi sedan var i Rättvik och med dess härliga körhall och trevliga medlemmar gjorde det inte sämre!

I går var det ridhusträning för Win och Emma och Win gjorde riktigt bra ifrån sig. Han taggade mer på leken trots mycket störningar från de andra hundarna och var mycket mer fokuserad på mig överhuvudtaget, han vill vill vill :-). Lilla Emma fick en genomkörare i lydnaden och vi testade även lite Rally-lydnad, hon är som vanligt possitiv till allt som hon får hänga med på.