Jag har varit däckad i 2 dagar efter akupunktur och tillrättaläggning av lite kotor här och där. Jag blev helt utsslagen och bara vankade av och an här hemma och orkade inte med mig själv ens, djävulusiskt ont!

Natalie drog fram balansplattan i brist på annat och Win ville såklart vara med, han trodde det var en stor target och började genast erbjuda tassar på den. Natalie fick honom till att snurra lite på den och kanske kan detta vara början till nåt trix, vad vet jag? Hur som helst så tyckte Win att det var superkul att leka med Natalie och plattan och dundrade på rätt friskt i köket. 

Det blev även lite skallträning med alla tre ;-)

Idag är mannen på kurs för att bli Utställningsansvarig och Natalie umgås med farmor under tiden. Kul att hon får vara nere hos farmor i 2 dagar och hinna med en massa skoj hoppas jag, det finns ju ett annat utbud i Borlänge!

Jag och Lotta var till skogen och spårade på fm. Win som inte spårat på länge skötte sig ok men tappar i vinklarna, snurrar och går igenom och hinner titta på bilarna, fåglarna och allt annat som är intressant i hans förvirrade Kelpihjärna. Ja ja, tror att han mognar på sig vad det lider.

Nu på em la jag 2 st åkerspår, ett med liggtid på 20 min och ett med ganske direktpåsläpp och godis i spåret. Det första tod han bra men tappade i första vinkeln men tuffade på rätt ok sen, markerade pinnarna men inte mer än så. Det spåret med godis i var kanon - han lyfte inte näsan från backen en enda gång och apporter och vinklar satt som en smäck. Jaha, då återgår jag väl till godisspår igen då ett tag innan snön kommer igen. Känns som om man aldrig kommer nån vart men till slut blir det säkert bra. Vi har ju inte spårat på länge och jag vet att han behöver några spår i nacken för att fungera.

Igår kom snön och givetvis passade
jag på att träna på kvällen. Halvplogad parkering och några lampor och kvällen var räddad. Vi körde fokus på platsliggning på olika underlag och med störningar i form av en matte som kastar grejer, skotrar som fräser förbi och sladdande bilar. Gick riktigt bra men jag kan erkänna att nu är silkesvantarna nerstoppade och jag är bestämd och konsekvent. Tror själv att jag nu måste ställa krav och inte vara nöjd med vare sig fel attityd eller att huvudet lyfts för att sedan läggas ner igen på kommando. Nej nu betyder ligg att huvudet också är nere och lyfter han det så får han reda på att det är fel...lugnt men bestämt! Efter att ha visat att jag menar allvar blev han tyst och låg i värsta plasket och även ute i djupsnön lugnt och stilla och huvudet nere ( dock spretar frambenen lite ). I morse på väg till jobbet gjorde han en riktigt bra platsliggning :-)
Vi körde även snabba lägganden, ställanden, apportering och rutskick. Helskön attityd med full fart i den vita kvällsträningen, skoj skoj! Det var bara jag och min hund och vi kunde koncentrera oss på bara oss själva, kvalitetstid :-)

Har tillbringat helgen hos fam.Björklund i Västerås. Carina och jag har såklart tränat hund, shoppat lite och druckit gott till kvällen.
I igår var vi dessutom och hälsade på hos Susanna Chapman vilket var så kul :-), tack snälla för trevlig pratstund och fika. Det var så kul att träffas utanför ringen också!
Vi tränade lydnad på Skultuna Bk igår och idag var vi först och tävlade i Kungsör och sedan tränade vi i Köping. Tävlingen gick inte bra, han reste sig på platsen efter ha slickat sig runt munnen och gäspat, alltså osäkert beteende. Han har ju bara legat plats 2 ggr tidigare med okända hundar! Nu blir det till att träna på säkerhet och krav! Eftersom jag vet vad jag har på lydnaden så avstod jag den för att inte få fel feeling, känns som ett bra beslut!
Överlag är jag riktigt nöjd med lydnadsträningen med Win, vi har många bra färdigheter redan. Idag gick vi på stegen för första gången vilket också gick riktigt bra, bra koll på alla benen!
Tack underbara Carina för träning och husrum och trevligt umgänge under helgen! Nu har vi fått lite bra feeling trots kass platsliggning !

Igår kväll fick jag en hösthälsning med lite fler bilder på "Brynja". Det är så underbart kul att flera av valpköparna hör av sig till oss och berättar hur det går med "bäbisarna".
Häromdagen laddade jag upp en liten valpfilm på hemsidan, ligger under fliken filmer. Åh vad jag saknar de små liven !

Japp då har vi ringtränat för Stian igen på Kennelklubben i Malung. Riktigt bra att köra varje vecka och att alla får helt individuella tips. Idag hade jag med mig Siw och Win. Siw är en mysig Rottweilertik på 1 år.
Siw var till en början lite väl "på" och morrade och bet i kopplet. Jag fick bra tips för att få henne till att starta i trav och inte passgång och givetvis lite småtrix vid uppställningen. När jag tränat henne själv i 30 min så sprang hon riktigt bra. Jag fick även rådet att inte springa så fort.
Win har jag bytt taktik på och tränar nu på att han ska springa fritt i löst koppel. Står gör han riktigt snyggt och ställer sig själv bra. Jag fick beröm att det såg då mycket bättre ut än förra veckan :-). Nu taggar vi :-)

Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd

                                                  

                                                  

                                                  

                                                  

  Karin Boye

Jaha då har vi lekt gyttjebrottning i Borlänge :-). Planerna var sjukt blöta och våran var även geggig så man sjönk ner i skiten. Men jag gjorde vad jag kunde för att få Win att gilla läget. På banan bredvid kunde man värma upp och där lekte vi som tokar och geggigaste ner oss för att det inte skulle vara nån skillnad på nästa plan. Han hade inte tänkt att lägga sig ner utan det krävdes lite övertalning och massa gottis innan han accepterade det.
På platsliggningen dök han ner direkt men det tog lång tid innan alla fått ner sina hundar och jag såg att han började känna efter. När jag gått ut och vänder mig om halvsitter han för att 15 SEK senare ställa sig upp, lugnt och stilla. Jag fick gå tillbaka till honom och stannade kvar och bara klappade om mitt lilla hjärta.
I själva lydnadsdelen höll han ändå ihop rätt ok men vi nollade läggande, gjorde ingen affär av det heller utan försöker ändå genomföra tävlingen så gott vi kunde. På ställandet så hör jag hans klafsande när jag lämnar men vet inte om han tog steg eller trampade på stället. Apporten var en med runda kulor...det har han aldrig sett och greppade så klart där :-). I det stora hela är jag ändå nöjd med honom som försöker prestera trots att han egentligen inte alls tänkt tanken att gå i den skiten.
Efter tävlingen gick vi ut på samma plan och lekte och tränade och det krävdes rätt stora belöningar för att övertyga honom om att ligga ner.
Nu blir det leråkersträning som gäller tror jag ;-)

Känner mig nervös och skakig inför imorgon då vi ska tävla. Eftersom det hällregnar och skall så göra imorgon också känns det extra jobbigt.
Jag är ju den som gärna går ut och tränar i värsta skitvädret men Win gillar det inte men jag vägrar att låta mig dras ner i hålet med bortförklaringar pga vädret men inser att vi har en bit kvar. Om jag viker ner mig pga vädret nu så kommer jag att göra det nästa gång också och då slutar det med att jag aldrig kommer iväg pga vädret. Nej nu jäklar tävlar vi imorgon och gör det bästa av det, funkar det inte så får vi träna på det helt enkelt!
På platsen har jag kommit fram till att när han har fel sinnesstämning eller är otrygg så piper han men ligger kvar. Hemma på gräsmattan är han tyst, trygg och helt lugn...den känslan ska vi behålla och komma ihåg.