Min underbara Ronja har fått somna in för gott och saknaden är så enormt stor att det inte går att beskriva.
Jag vet att du nu säkert leker bland molnen med andra hundar och har det härligt. Jag är så oerhört tacksam för den tid jag fått tillbringa med dig min vän, allt du lärt mig och allt vi upplevt tillsammans.
Jag kommer för alltid att minnas dig med värme och kärlek!
Jag gråter och gråter och tror aldrig det tar slut men vet att med tiden kommer det att kännas bättre och minnena kan aldrig någon ta ifrån mig!
Jag saknar dig min vän
Jag vill samtidigt tacka till alla som stöttat oss på olika sätt, tack!
Ni andra som bara har ren illvilja och nyfikenhet tänker jag inte ens lägga energi på, skäms på er säger jag bara!
Elin och Lycke
10 maj 2012 16:30
Även om jag aldrig kände Ronja tycker jag att det är hemskt sorgligt och jag undrar förstås vad som har hänt men jag antar att du kommer att skriva det så småningom. Att läsa om er har varit enormt inspirerande och till viss del är det Ronjas förtjänst att jag valde den kullen jag valde, och fick fina Lycke. Kram på er!
http://wheatenvarning.blogg.se
Malin Johansson
10 maj 2012 20:45
Va härligt att höra Elin, Ronja har inspirerat mig också genom åren. Tänk om alla visste va underbara våra skäggiga hundar är och att det är en allroundhund och inte ett gossedjur i soffan. De älskar att jobba och hänger med på det mesta. Hoppas det går fortsatt bra med Lycke !
mamma
10 maj 2012 17:25
Hej lilla du,ååh så fint skrivit,hoppas alla som läser detta,förstår,jag känner för er alla men tyvärr ,kan bara visa sympati,hoppas ni får bearbeta detta i lugn o ro, Kramizar
Wheaten BArbro
23 maj 2012 16:01
Kram till er alla från Oss.Så fint du skrivit om älskade Ronja. Det är så fruktansvärt då ens bästa vän måste lämna flocken. Och jag vet av egen erfarenhet att den ena kan ej ersätta den andra.
Jag brukar ju titta in här lite då och då, fast nu var det ett tag sedan. Läser mest på FB som så många andra. Knappande in på Ronjas sida och tårarna kommer då man ser den fina bilden/texten på henne. Det är tre år sedan min Wera fick vandra över regnbågsbron och det känns smärtsamt än idag i vissa stunder.Speciellt då jag ser andra som mist sina wheaten känns det som att det var min sorgedag.
Sköt om er så gott det går och släpp fram tårarna över er älskade Ronja.
Kram Barbro
http://wheatenbarbrosblogg.blogspot.se
Malin Johansson
23 maj 2012 16:09
Tack Barbro, det känns så jävla orättvist så det går inte att beskriva. Jag gråter fortfarande floder varje dag över min älskade Ronja, saknar henne så innerligt.